Något för oss som har svårt att gå upp?

Funderar över det här med sömn. Hur funkar det egentligen? Sover man för lite, då blir man trött, sover man för mycket blir man också trött. Fast i och för sig, om jag sover jättelite, typ tre, fyra timmar, då är jag inte trött när jag går upp. Kan det bero på att jag inte gått in i djupsömn eller något liknande? Men hur vet man egentligen när man har sovit precis lagom? Det händer nästan aldrig att jag vaknar och är pigg. Vissa peroner jag känner sover sex timmar och är pigga sen. Andra kan sova hur länge som heslt, och vill helst bara sova mer.

Min mamma har kommit underfund med att om hon sover åtta timmar, och sen går upp, då blir hon pigg. Den svåraste delen är enligt henne att ta sig upp ur sängen, sen blir man pigg. Men varför är det så himla svårt att gå upp? Varför är de så himla skönt att sova? Kanske är det så att det påminner på något vis om den tid man spenderade i mammas mage? Det är varmt, skönt och tryggt. Att vakna blir ju någorlunda som att födas. Komma till en kall, ljus och ogästvänlig plats där inget är som det bukar vara är ju inte trevligt. Och normala bäbisar skriker ju när det föds. Inombords skriker jag också när jag går upp. I alla fall ibland.

Jag kommer ihåg när jag gick i lågstadiet. Då vaknade jag ibland två minuter innan väckarklockan ringde. Som om jag hade en egen, inbygd variant. Kanske blir de så när man går upp samma tid jämnt och ständigt. Kanske var det så att jag såg fram emot dagarna då. Ibland väckte pappa mig med Majas Alfabetsånger om jag sov. Det var tider det.
Nuförtiden så vill jag bara ligga kvar i sängen, speciellt om det finns en varm pojkvän att krypa nära. Eller en kudde som funkar som substitut. Snoozeknappen är min stora fiende, trycker jag en gång på den är jag på något vis dömd till att vara ännu tröttare under dagen. Skillnaden från när jag var liten är att jag nu går upp olika tider varje dag, och jag ser nog inte fram emot dagen på samma sätt. Kanske fruktar jag mattelekioner? Matte har jag fyra dagar i veckan, och den femte har jag både kemi och fysik... Det är fan inte konstigt att jag inte vill lämna mitt varma, trygga ställe under täcket.

Har läst någonstans om en forskare som ansåg att tonåringar lider av konstant jetlag. Om man ofta är trött så kan man ju alltid skylla på det.

Jag är ju faktiskt tonåring.